jag vill liksom bara vinna. vinna över dig.
vill att du ska må skit över hur mycket bättre jag är än dig.
men det gör mig också så ledsen.
för så vill jag ju inte tänka om dig.
men vart ska jag annars lägga ilskan och ledsamheten
när du vägrat svara, vägrat bemöta.
när du sker sken av att det är lugnt för dig.
det är lugnt att jag ber dig blocka dig,
det är lugnt att jag säger att jag hatar dig,
det är lugnt trots att du innerst inne vet hur jag mår, vad du gjort mot mig.
hur jävla mycket skada du gjort.
det är lugnt att jag är så jävla knäckt över att få bära dina problem, våra problem och mina egna.
det är lugnt att jag över ett år senare fortfarande vaknar med såna ångeststenar i magen att
det enda jag orkar göra är att äta mackor i sängen hela dagen.