"she's been to new york once, but she was very young then".
"well, I wasn't that young, I was like sixteen"
"ooh yees, you were soooo grown up" 

imorgon återvänder jag till sverige. jag ska äta sallad som inte är dränkt i olja, grönsaker som inte dryper av frityr och potatis, enkel jävla potatis. njuta av människor som inte stryker mig på kinden på ett sånt där "lilla gumman"-vis. som inte kör över mig och faktiskt lyssnar på mig, gud vad jag längtar efter folk som helhjärtat lyssnar. som vet att man inte alltid måste säga vad man tycker, som inte har behovet att motbevisa mina känslor. som behandlar mig efter min person och mina erfarenheter, inte efter hur gammal jag är. som helt enkelt låter mig ta plats som den jag är utan att på en gång försöka stöpa in mig i deras mall. tittar tillbaka och lär mig att jag måste komma ihåg att vara mig själv, vara mig själv, vara mig själv. att säga till när jag känner mig hånad och inte tagen på allvar. USA gjorde mig förvirrad och lärde mig att jag måste sätta ner foten, trots att den kanske skakar.

espen eriksen - anthem