cyklade hem i ösregn igår och en bil skvätte upp vatten på mig när jag väntade vid ett övergångsställe. trots det så kittlade det i magen när jag klassvåt låste upp dörren till min mosters hus. efter månader av sådan jävla ledsamhet och förvirring av att livet inte går som det ska så känner jag äntligen att jag faktiskt har hamnat på rätt plats vid rätt tidpunkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar