När du velar fram och tillbaka ska ifall du ska åka till den där staden där han krossade ditt hjärta något så fruktansvärt. När du kvällen innan tillslut bestämmer dig. När du inte vill att han ska få förstöra nöjet att få träffa dina kompisar.  När du till och med känner sig lite modig, lite vadfan, det här klarar jag. När du samma morgon man ska åka får veta att just den dagen du bestämt sen en månad tillbaka för att komma på besök så har han bestämt sig för att överraska alla och bara dyka upp. När du får ett sms och förvarnas att du kan råka stöta på honom. När insikten av detta får dig att börja gråta, och du gråter, hela jävla tågresan i 40 minuter trots att han åkte därifrån innan du hann komma, och ens kompis möter dig på stationen där han brukade möta dig men titta inte åt det hållet han brukade komma och du bara gråter och det regnar varför regnar det alltid och herrejävlar vad ensammast i världen du känner dig.

När du inser att sår är så sjukt lätta att rivas upp.