det här dåliga samvetet över sitt eget mående.
har jag rätt till att må såhär? och alla välmenande ord känns som skuldkastande i mitt ansikte och jag orkar ingenting, inte vara snäll och förstående och alla tankar samlas i en klump i halsen som sipprar ut genom ögonen nästa morgon. jag försöker räta upp mig och säga att jag är bättre än det här men jag antar att jag är sämre än andra på att reparera ett bränt och sviket hjärta.
käre gode gud, kunde du inte bara ha gjort mig känslokall istället?
Hej, (jag vill inte verka creepy, men jag är en någon från karlstad, boende i berlin som hittat hit via monkinodraw) jag känner igen mig P R E C I S i det du skriver. Jag mår dåligt och har ångest och bryter ihop och är alldeles för upp och ner trots att jag inte vet om jag är värd att känna så här MYCKET. Kan nog inte ge dig så mycket stöttande ord eller pepp egentligen..men bara så du vet så är du inte ensam. kram.
SvaraRadera