igår grät jag ingenting. det är första gången på nästan två månader, första gången sen den där natten
då min värld slutade andas för ett tag. det gör mig lite förvirrad. som hösten för snart två år sedan när jag insåg att jag inte grät längre om nätterna, jag som alltid grät och insikten fick mig nästan att känna mig ensam. herregud, jag vet ju knappt vem jag är om jag inte är ledsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar